Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan än vi sjelfva fullt och klart blicka in i
vår himmel!“
“Denna grannlagenhet af dig, min Carl,
är mig af stort värde — hur kunna Hildur och
Viktor gifva icke blott sina känslor, utan äfven
sina smekningar till pris åt allas blickar?“
“Denna paviljong,“ återtog Carl med ett
leende, som förskönade hans manliga och
allvarliga drag, “har en intagande belägenhet:
här måste vi ha våra små möten, saliga
stunder, liksom denna, röfvade från sällskapslifvet,
och sedan, .när vi komma i vårt eget sköna
hem, hvad vi då skola lefva för oss sjelfva,
älskade Tekla... ty finnas väl några nöjen
jemförliga med dem som vi ega inom vår egen
verld ?“
“Alltid mötas våra önskningar — och ändå
tror jag icke att vi derigenom få skäl att
beklaga oss öfver någon enformighet.“
“Skynda dig då att öppna!“ sade Rosa
med sitt fordna pikanta och glädtiga
småleende. “Jag längtar att se in i min
helgedom.“
“Än jag — vi ha ju icke få|t vexla ett
riktigt ord med hvarandra ännu!“
Han uppsköt hastigt dörren, och Rosa
trodde sig verkligen ha blifvit introllad i en
liten sido-afdelning af paradiset.
På dagligt språk utgjorde det likväl ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
