Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsökt jordiskt konst-kabinett, åttkantigt till
formen och mellan hvaije utskjutande pelare
försedt med en smal trymå, återspeglande en
sådan mängd skatter, representanter från både
jorden, luften och hafvet, att man var förlägen
om en plats, på hvilken ögat kunde stanna.
Det var en verld i miniatyr, som ej förlorade
vid att öfvervakas af de skönaste indiska fåglar,
hela svärmar, så utsökt ordnade att man trodde
dem nästan färdiga att ögonblickligen
återvända till den varma zon, hvarifrån de kommit.
Men anande att de äfven här skulle finna en
varm zon, stannade de qvar i
aftonbelysningens rodnande guldskimmer. Och öfverallt såg
Rosa sin egen och sin älskades bild, återgifha
i dessa speglar, hvilka ändå till hälften gömde
sig bakom stora japanska vaser, ur hvilka
uppstucko de sällsyntaste vexter, men alla med
idel hvita blommor, oskuldens sinnebild. Sådant
var den gamle ungkarlens galanteri till sin
adoptiv-sons blifvande hustru.
“Ack ja,“ utbrast Rosa med djup rörelse,
“här har din ädle fosterfar skapat oss en
jordisk himmel. I detta tysta och hemlighetsMla
rum, uppfyldt af Guds och stora konstnärers
mästerverk... och Guds verk här nerunder...
denna utsigt är öfver all beskrifning
gudomlig... kan ej annat än sällhet och tacksamhet
bo. Och sedan den stora känslan att veta
det jag nu är din — ingen skilsmässa mer,
ingen död!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
