Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Måtte du ej återtaga detta ord, då du
om ett par veckor ser din mor och dina systrar
lemna dig och du hlott har mig!“
“Säg icke så — ack, du är alltför ädel
att afundas de varma känslor, som vid
skilsmässan följa de älskade till det gamla hemmet,
dit vi hvarje år göra en tur. Du vet dock att
jag icke vill utbyta något mot det, som du ger
mig vid ditt hjerta: öfverallt der det klappar,
är mitt hem.“ *
“O, hvad dina ord göra mig rik... ja, så
drömde jag mig kärleken!“
“Men hvad ser jag — hvad är detta!“
ropade Rosa, i det hon hastigt brast i gråt,
och störtade fram mot den lilla soffan, på
hvilken hennes blick just föll, emedan Albin
ville föra henne dit.
Albin log och betraktade henne med
outsäglig hänförelse — han, som sjelf uttänkt
detta, visste alltför väl hvilket föremål som
fängslade hennes uppmärksamhet.
“O, aldrig, aldrig,“ utbrait Rosa, medan hon,
på en gång skrattande och gråtande, började
dansa omkring i rummet, “aldrig kunde ett
skönare oeh gladare möte vänta mig, ingenting
göra mig mera hemma i mitt nya hem.....
Tack, min Albin, tack tusen gånger för en så
ljuf idé!“
Och nu var Rosa så helt och hållet ett
gladt och förtjust barn, att hon ögonblickligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
