Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“0, nej, ingen skilsmässa mer, ingen död,
min outsägligt tillbedda Rosa! Hvilka dagar
skola vi ej lefva här, sedan alla pröfningar
och stormar vikit bort, långt bort ifrån oss....
Gud gaf äfven den bästa sällheten åt dem, som
hvila.“
“Ja, de ville till det stora fadershemmet!“
hviskade hon. “0, det är ljuft att bedja för
de hänsomnade, äfven för den, som ville oss
ondt! Den olyckliga––“
“Ack, uttala ej hennes namn här! Hvilken
djup blick måtte hon dock ej hafva kastat i
ditt väsende, då hon kunde liksom förutse det
förfärliga resultatet af sin sista handling —
ty troligen var det en aning om följden som
gaf henne mod till denna hennes svartsjukas
sista brott.“
“Jag tror detta liksom du, min Albin, och
jag har skäl att tro det, sedan jag erinrat mig
mycket, som förra året passerade. Hon var
bestämdt i Wisby: hon såg mig visst ofta, och
en aftonstund, då jag trodde mig vara ensam
jned Betty i Sd Lars’ ruin, hörde hon säkert
tillräckligt för att begripa hvad verkan
underrättelsen om din död skulle hafva på mig. Vi
förnummo både jag och Betty ett buller i
trappan: det var utan tvifvel hon ... Men hennes
minne får icke störa vår ljufva glädje.“
“Och är du nu fullkomligt säll, min trogna,
älskade engel — &r din Albin allt för dig?“
“Ja, allt!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
