Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pröfvat sina björnars tålamod så långt som han
möjligen kunde begära att det skulle sträcka
sig, skaffade han penningar, huru han ock bar
sig åt, ty för ett besök af
slottskansli-betjen-terna ville han ej blottställa sig, icke emedan
han ansåg ett sådant missöde såsom någonting
särdeles vanhederligt (så samvetsgrann var han
visserligen icke), utan derföre att han visste att
det skulle skada hans kredit, krediten, det enda
medel, hvarmed han kunde hålla sig uppe,
till-dess hustrun, arfvet eller domsagan för
evär-deliga tider reparerat hans affärer.
Notarien Wetterqvist framstod i alla
afse-enden som en verklig motsats. Hans långa
smärta kroppsbyggnad öfverensstämde
fullkomligt med hans bleka, fint bildade ansigte och
den förnämt krökta öfverläppen, skuggad af de
mest vårdade små mustascher, icke mindre med
hans afmätta hållning. Det låg i denne unge
mans ögon, ehuru de hvarken voro svarta eller
blå, utan stötte i det simpla grågröna, ändock
något mystiskt, som damerna benämde
“intressant“, ja till och med “förtjusande“, men som
hans kamrater deremot icke gerna tålte, emedan
notariens ögon-mystér förekom dem som det
beslöjade högmodet. Kongl. sekter Rosell sade
också ofta, när Wetterqvist med halfsänkt blick
stirrade på ett och samma föremål, att “han
hade det största skäl att sörja, då han, af brist
på fullblod i ådrorna, aldrig kunde i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
