Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verlden få köpa sig en kammarjunkare-fullmakt,
den beklagansvärde!“
Antingen notariens sorgbundenhet nu
härrörde af nämde orsak eller ej, så besvarade
han likväl alltid med en viss öfverlägsenhet i
minen och en rynkning på ögonbrynen de
framkastade vinkarne och förblef sig sedan lik:
ljum och högdragen i umgänget, återhållsam i
sina vanor, tyst och afmätt, ett mönster af
sedlighet, arbetsamhet och utomordentlig
noggrannhet i afseende på toaletten och en god
tons fordringar.
Aldrig sågs en chevelyr mera omsorgsfullt
ordnad än notarien Wetterqvists, aldrig satt
en halsduk smakfullare än hans, aldrig var en
kråsnål fästad med mera behag. Nog
hviska-des det att han för ganska simpla orsaker
älskade långhalsdukar, svarta nattkappor och
manschetter, men i sådan händelse kunde denna
förkärlek ej gerna maskeras bättre. Och ehuru
han aldrig varierade med mera än en bonjur
i sänder, hann denna likväl icke att få ringaste
anstrykning af luggslitenhet, innan den
utbyttes mot en ny. Och hängde den förre redan
de följande dagarne i något klädstånd — nå,
hvad sedan? Der hänga ju många bonjurer,
och hvem kan väl hafva reda på alla deras
fordna egare!? För öfrigt visade sig vår notarie
ofta i olika västar och underkläder, nyttjade
slängkappa med kordong eller, såsom det på
björnspråket kallas, “gillstu-tömmar“. Lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
