Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett styggt skälmstycke. Låt se, om jag
kommer ihåg fru Lenngrens vers:
Men hon, hvars like förr ej fanns
I yppig....
Nej, jag mins icke, men det stötte på
någonting om korf-mat, som var ganska lämpligt...
Låt se—jo, här har jag slutet:
Nu gör hon risgryns-korf, gudnås,
God och välsmaklig, det förstås,
Såväl att genom hemtning fås
Som ock att spisa uppå stället.
Så var det ja — det passar alldeles in...
Moster Neta, som hon i dagligt tal kallas, gifte
sig, sedan alla hennes älskare öfvergifvit henne,
med en tunnbindare, en beskedlig själ, som
aldrig gjort henne annan förtret, än att en
smula för mycket smutta ur glaset, tills de
råkade i närvarande särdeles dunkla
omständigheter. Moster Neta bär dock den onda
dagen som den goda, der de nu hyrt sig ett rum
in på gården i Smala gränd. Mäster Ficker
laggar gamla öltunnor, och hans hustru gör korf
på beställning, och så lefva de rätt förnöjdt,
isynnerhet som# deras käre son Wilhelm med
en hökare-disk i kikarn har den bästa utsigt
att slå sig fram i verlden.“
“Du har en förvånande styrka att tala
länge!“ sade notarien. “Om du i tidernas
längd får såsom borgmästare representera
någon småstad vid riksdagen, är jag säker att
du skall göra fur o re.“
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
