Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
“Jag tror detsamma: jag har starka lungor
och skulle hålla fan till tal... Nå, ändtligen
är väntan slut, jag ser på fru Normans nästipp
att det var hög tid ... Der ha vi kamrern,
fru-arnes gunstling. Hvar och en sträfvar efter
lyckan att bli ihågkommen i hans testamente,
men med det utseende, han har, hotar han att
öfverlefva hela slägten.“
Den person, hvarpå Rosell hänvisat,
framträdde nu, och det var verkligen vår hjelte
n:r 1, kamrer Lassman.
Svårligen kunde man se en rakare
ställning på en nära femtio års man, och hvad hans
utseende för öfrigt beträffade, föreföll det
verkligen yngre än hans år: de gråsprängda,
glesnade lockarne svuro uppenbart mot de
röd-lätta, fylliga kinderna, omkring hvilka den
något höga, styfva, hvita kragen hårdt slutit sig.
Kamrerns klädsel häntydde fullkomligt på en
man af gamla tiden: de breda, nämdemanslika
frackskörten, den långa västen, knuten på den
hvita halsduken och framför allt det veckade,
långt utstående bröst-kråset utvisade att den
period, på hvilken alla dessa saker varit
nymodiga, längesedan gått till hvila. Kamrer
Lassman älskade ej att jaga efter något så
flyktigt, som modet: de kläder, hvilka hängde
ledigt på hans kropp, hvilka genom vana och
mångårig tjenst utgjorde en del af hans eget
jag, de anstodo honom och dem nyttjade han,
låtande annat folk tycka och tänka derom hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
