Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, nog har du schyschemang!“ svarade
fru Norman sakta. “Men låt oss icke förlora
en ton — då det görs musik, bör man sitta
tyst. Hör hvilka klara ljud... hör bara!“
“Ulla, fästman på dig ser!
Kom, min Norström lilla,
Sätt dig bredvid mig, sitt ner
Fritt din låga stilla!“
“Tag flöjten, du min gosse, och stäm in
med!“ afbröt moster Neta och vände sig till
sin käre son, som, lyssnande och med
para-soletten skuggande allt annat än Lucies vackra
ansigte, stod der försänkt i en ljuf tankvilla.
“Det är visst inte värdt!“ utbrast fru
Norman, och hennes kinder blossade tydligt upp
af en billig förtrytelse. “Inte kan han
ackompanjera henne, som är så försigkommen som
kanske någon af herr Bergs bästa elever!
Dessutom, min käre kusin Lassman, äro de der
gamla Bellmans-sångerna, rent ut sagdt, så
plumpa att en ärbar och väl uppfostrad flicka
knappt kan sjunga dem ... Men apropos
plumphet— hvila dig nu, Lucie, mitt sockerhjerta
— apropos plumphet, observerade herrskapet
den der bleknäsige notarien Wetterqvist i
Win-ters fönster? Det är just så att man är frestad
att få vapörer, bara en ser på sådant högmod!
Han skulle vara för god att helsa på mig,
han, den utmagrade stackarn, som minsann
inte får hålla sig för god att krypa in i mitt
stånd och på det ömkligaste supplicera mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
