Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Stopp,“ utbrast kamrern, “der högg du
i sten, Lisa! Du skall sjunga såhär...“ Och
nu började kamrern sjelf höja sin stämma:
“Rodret vrides, skutan vänds ..
“... Gubben har att göra!“
inföll Lisa småleende.
“Alldeles, nu är du på trafven — nå, vidare!“
Lisa knäppte åter på gitarren och sjöng:
“Under skarpa ögonbryn
Grinar han mot soln i skyn.
Kerstin, gubbens hjertegryn,
Skall nu seglen föra.
Ulla Winblad, skratta, sjung....“
“Det var katten till skutt, Lisa,“ afbröt
kamrern, “tre hela verser — kasta ej bort
sådana godbitar!“
“Åh, hvem kan komma ihåg hvart enda
ord?“ svarade mamsell Lucie med en
anstrykning af stickenhet, hvarefter hon återtog:
“Ulla Winblad, skratta, sjung,
Spritt vid solens strålar!
Gäspa ej—lös upp din pung,
Tag fram band och nålar!
Fästa din salopp igen.. .
Nös du? Prosit, lilla vän!
Si, der har du Hessingen,
Gröna träd och pålar.“
“Ack, hvilken gudomlig rost!“ hviskade
hofmästarinnan sin förtjusta syster i örat. “Jag
försäkrar, att jag aldrig hört någon grefvinna
sjunga maken, och du vet att jag, som lefvat i
förnäma hus, haft tillfälle att höra bra många.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
