Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mamsell Lucie fann för godt att icke svara *
någonting, men då den beskedlige Willhelm
Fic-ker erbjöd sig att hjelpa upp kappan, hvars ena
snibb låg nere i vattnet, som båten intagit,
erhöll han en tillrättavisning af sin vackra
kusins armbåge, hvarvid han så när tagit
öfver-balans.
Den arme gossen rodnade upp till
ör-snibbarne. Utan att hafva någon af sina bägge
tanters beprisade goda ton, hade han likväl
tillräcklig hederskänsla att djupt smärtas af
det skymfliga och föraktliga i Lisas uppförande,
hvilket var så mycket mera obilligt och oväntadt
å hennes sida, som han aldrig sträckt sina
tankar till den förmätna höjd, som hon syntes
ana. Endast hans ögon kunde någon gång
icke hindra sig att förråda, att äfven han hade
känsla för det sköna.
“Nå, jag hör att din patron är nöjd med
dig, min käre Wilhelm!“ sade kamrern, hvars
goda hjerta ej kunde se ynglingens djupa
nedslagenhet utan att söka upphjelpa den litet.
“Ja, morbror, han säger så!“ yttrade den
unge mannen och vände sitt trefliga, godlynta
ansigte till kamrern.
“Det fägnar mig mycket. Fortfar att ställa
dig väl, så torde jag om ett par år kunna
vara dig till tjenst, ifall han vill taga dig till
kompanjon eller öfverlemna dig rörelsen. Det
skall glädja mig, om jag kan bidraga till att
du i framtiden sjelf betalar din rock.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
