Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moster Neta, som ålagt sig den sannerligen
svåra pligten att tiga, för att desto bättre kunna
insupa hvarje af den käre kusin Lassmans
ljuf-liga ord, lät nu vältalighetens ström flyta från
sina läppar. Willhelm sjelf endast bugade sig,
men det låg en blygsamhet i denna bugning,
hvilken tycktes bekräfta hans goda vilja att göra
sig värd det lofvade beskyddet. Men fru
Norman satte näsan i vädret och försäkrade med
ganska ljudlig röst, att hon aldrig kunnat
föreställa sig att;kusin Lassman, som belefvat så
mycket i verlden, på så sätt skulle uppskatta
hennes välmenta godhet mot gossen, och att
hon hädanefter, i stället att ge bort en så
nästan spritt ny rock, ville sälja sina rockar, ty
bättre vore att taga penningar än otack.
Till lycka för freden inom societeten hade
båten nu uppnått Hessingen, och som några
herrar stodo på planen utanför värdshuset, fann
fru Norman och isynnerhet mamsell “Lucie“
för godt att återtaga hela behaget af ett
stä-dadt väsende. *•
“Se här, bär min kappa och min gitarr,
du!“ sade Lisa, och i det hon helt naturligt
åter lät schalen nedhalka till det smärta lifvet
samt öppnade hakbanden så mycket, att
lockar-ne flngo mera rum att fladdra, hoppade hon
i land; och Wilhelm, åt hvilken hon kastade
den ena lösa persedeln efter den andra, såg
snarare ut, der han gick ett par steg efter
henne, lastad med alla möjliga saker, som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
