Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betjent än som en person tillhörande
sällskapet.
“Rår du med bägge korgarne, Ulla?“
frågade fru Norman sin piga, hvilken stretade att
få nämde nödvändighets-artiklar ur båten.
“Dåm får jag väl ta, men inte kitteln.“
“Wille,“ ropade fru Norman, “kan inte du
ta den här kitteln, min gosse?“
“Men, mamma,“ inföll Lucie, “han har ju
allt mitt att bära!“
“Kitteln, härbergerar nog jag!“ menade
moster Neta. Det kunde dock sonen omöjligen
tilllåta: tåligt lade han sin kusins kappa öfver ena
axeln — gitarren hängde redan på den
andra — och så, med alla småsakerna i högra
handen och kaffekitteln i den venstra, stretade
han i värmen efter det öfriga sällskapet.
Kamrern, som var mycket bevandrad på
Hessingen, gick i spetsen såsom vägvisare.
Efter honom trippade Lucie, här och der
lutande sig ned, antingen för att upptaga några
qvistar att leka med eller att för herrarne på
trappan visa sin vackra figur i de mest
behagliga ställningar. Fru Norman och
hofmästar-innan, vandrade arm i arm. Moster Neta, som
gick dernäst, hade ögonen fästade på sin son,
och allra sist kom Ulla med korgarne.
Sedan tåget, sålunda ordnadt, gjort en
venstersväng rakt förbi det lilla gulmålade
värdshuset, som vid den tiden (nu finnes det
ej mer) låg der så inbjudande, och utför skogs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
