Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drägt fram emot Lisa, som nästan nog högt
utbrast: “Hvad är på färde, söte Wetterqvist
lille? Du ser så upprörd ut!“ Och härvid, utan
att akta på eller ens märka hans undvikande,
tog hon honom under armen och fortsatte
vandringen nedåt allén.
“Skola vi gå så här • för att låta se på
oss?“ var notariens första ord. Och
meddetsamma gjorde han en hastig sväng åt venster,
sökande de aflägsnare fredliga trakterna, der
Humlegården antager sitt landtligaste utseende
och der, som man vet, äfven är folktommast.
Stum af förundran, förundran öfver en så
oväntad början, följde Lisa utan att säga ett
ord. Men då han ändtligen stannade och med
sin näsduk vårdslöst bortsopade några lösa
qvistar från en plats, der han bjöd henne sätta
sig, utbrast hon på en gång:
“Drömmer jag eller är jag vaken: är det
du, som med denna förmätna likgiltighet för
mig till ett ställe, passande4 för hemliga
kärleksmöten, men ej för dem, som kunna tåla
dagen? Hvad i herrans namn är det åt dig,
menniska — har du blifvit tokig? Svara då
åtminstone ! Jag blir riktigt rädd för dig.“
“Tokig?“ hånlog notarien; Åh ja, hvarför
icke! Har ej din fru mamma underrättat dig
om den lilla roliga komedien, som uppfördes
i hennes stånd på förmiddagen och deri hon
åtog sig ett så lyckligt och tacksamt parti?“
“Jag får så mycket utbe mig att du icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
