Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smädar min mor!“ sade Lisa ganska
förnärmad, ty huru vårdslöst hon sjelf ofta nog
bemötte denna klemande mor, tålte hon likväl
ej att någon annan talade det ringaste ondt
om henne. “Jag undrar just,“ tilläde hon, “hvad
artighet du kunde vänta af henne, du, som i
går så infamt förolämpade henne, då du ej
besvarade hennes helsning! Men låt oss nu
glömma allt det der: jag åtar mig att försona
mamma. Och hvad din finkänslighet än kan lida
af det, som passerat, så tänk ej vidare derpå
för min skull! Qväf din stolthet, jag försäkrar
dig heligt att något sådant aldrig mera
kommer att hända.“ ..
“Det tror jag också,“ svarade notarien
med ett visst eftertryck, “jag ära ar ej vidare
blottställa mig för hennes infernaliska tunga.“
“Fy, Wetterqvist lille, att tala så om en
mor till hennes dotter! Det är sannerligen rätt
opassande af dig, och har du ej annat att säga
mig, så.... Jag trodde emellertid att den
lilla biljetten» jag skref till dig i förmiddags,
skulle förmildra ditt onda lynne.“
Alldenstund Wetterqvist i afseende på
denna förmodan icke hade något passande
svar i beredskap, så teg han, men med ett
uttryck, som också kunde vara ett svar, och
troligen begripligt, ty efter ett litet afbrott
bifogade Lisa med en af förtrytelse halfqväfd röst:
“Jag ser att ditt stolta sinne icke ens
veknar vid kärlekens solstrålar. Det är ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
