Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så sanna mina ord, om inte hon spelar dig
värre spratt än jag gjort med min gubbe, för
jag vet, gudskelof, på samvete att jag ej
lagt två strån i kors, som ej varit till hans
eget bästa.“
“Hur kom mamma att göra den
jemförel-sen?“ sade ynglingen blygt, och hans kinder
upplågade i den starkaste rodnad. “Skulle väl
jag någonsin kunna sträcka tankarne till Lisa?
Jo, det vore visst parti för henne, som kastat
ifrån sig så många anbud!“
“Åh, underligare ting har jag upplefvat i
min dar! Hörde du inte hvad kamrern sa’?
Ack, han är en välsignad man, en ärones man!
Jag önskar inte lifvet ur honom, jag, som de
andra, ty det är jag säker på, att får han
lefva, kommer du allt på grön qvist. Och huru
syster min slår sina bugter, tror jag aldrig att
kamrern gör Luschi ensam till sin arfvinge.
Men si, fick du och hon hälften hvar, då kunde
det bära ihop och bli något af. Jag tänker
något, jag, fast jag gudskelof lärt mig tiga
tills tid blir att tala.“
“Mamma bygger slott i luften!“ menade
han med en half suck. “Det syns nog hur pass
Lisa eller Lucie, som de kalla henne, aktar
mig! Jag glömmer ej Hessing-resan i brådska.“
“Bry dig inte om det, Wille, min gosse!
Det har finare och sippare jungfrur än Lisa
ratat kålen och sedan varit glada att äta upp
den. Visa dig bara inte för mycket ödmjuk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
