Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nionde kapitlet.
“Ieke skall liela menskligheten plikta för ett enda
odjurs skull!“ tänker Lisa, men blir litet
nerrretlig, när moster Malla råkar
stöta på patrull.
Sedan mötet i Humlegården hade Lisa
icke varit ute. En hel vecka var nära
förgången, och jemnt och nätt hade den räckt till
att återställa jemnvigten i hennes oroade sinne.
Ännu tänkte hon naturligtvis med djupaste
harm och afsky på notariens uppförande, men
hon började ändå så småningom bevisa sig sjelf
att alla karlar omöjligt kunde likna honom
och att det öfver hufvud vore orätt att dömma
alla skyldiga för ens fel eller rättare
förbrytelse. I följd af dessa förmildrade tänkesätt
besvarade hon, först mycket stelt förstås, men
efter hand med hela sitt fordna välvilliga behag,
helsningarne från gatan. Ty man kunde ändå
icke i den grad vara ohöflig att icke ens helsa
på de stackrarne, om man än med fullaste
rättvisa hatade dem allihop, och bland dem, som
artigt aftogo hatten för mamsell Lucie och
jemt hade ärende till hennes mamma voro
många ganska hyggliga karlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
