Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nå, så gud gifve du en gång ville jäsa
öfver––Men tyst, här kommer gubben!“
Moster Neta kastade duken på bordet, och
snart satt den lilla familjen omkring
lördagsaftonens välfägnad. Ficker juniors
uppmärksamhet var likväl för mycket delad att njuta
deraf som vanligt. Han åt helt litet, men tänkte
dess mer, något som var alldeles motsatsen af
hans vanliga förhållande.
Hvad Ficker senior vidkom, så åt han af
hjertans grund. Hans lynne var ljufligt stämdt
vid tanken på morgondagens stora fest.
Morgondagen kom. “Det är en skön
sabbat!“ sade gubben, då han reste sig upp i
sängen och såg solen skina in. “Gud fröjde alla
själar!“ Efter denna korta och uttrycksfulla
bön steg han upp, och så snart mor gått åt
köket att sätta på kaffepannan, knarrade
skåpdörren. Men moster Neta hade tagit sina mått
och steg. Första grunden till det stora rönet
lades väl af mäster Ficker i äkta, ospädt
finkel, men, ack och ve, trots han ej lemnade
någon möda ospard att komma i det tillstånd,
hvarefter han trånade, ville det dock icke lyckas.
Med half förtviflan suckade den stackars
mannen vid dagens slut. Mjölkvällingen tjenade
till rakt ingenting. “Den olyckliga buljongen
har alldeles i grund förstört mig!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
