Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaste tadel träffade baron Henning, tvungen
att låta sin afskedsansökan följa sitt giftermål,
lefde med sin unga, sköna hustru i ett par
smårum på en bak-gata: om af stolhet eller annan
orsak, det hade ej fallit honom in att lemna
staden. Han bergade sig, om ej väl,
åtminstone hjelpligt på urmakare-professionen, den han
lärt sig, och nyfikenheten lockade beständigt
nya kunder till honom. Aldrig smög en klagan
öfver hans läppar eller en skymt af missnöje
och ånger genom hjertat, ty tiden flög lätt:
uren omkring honom visade ju timma från
timma endast hans sällhets stigande; och ofta,
då urens “oro“ gjorde honom hufvudbry,
fröjdades han innerligt öfver sin egen ro, sin
själs lugn och trefnad.
Under de långa vinteraftnarne, då han satt
vid det lilla bordet, fästadt i väggen, och
arbetade till sent in på natten, satt den fagra
Kerstin vid hans sida. De sågo af samma ljus,
och ett och samma ljus lefde inom dem. Hvad
de voro lyckliga! Kerstin fäste allt emellanåt
ögonen på sin man, för att utforska hans
minsta vilja eller önskan. Och att hemligt kunna
uppfylla den, att af de knappa
hushållspennin-garne kunna inspara till en opåräknad
favoriträtt eller något annat smått, var hittills hennes
största fröjd.
Kärleken förädlar. Af Kerstins fordna,
naturligtvis obildade väsende återstod ej
synnerligt mera, än en viss svårighet att följa sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
