Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle han få veta något — icke af mig, dertill
är jag ännu för stolt. Då ynglingen kunde
besegra behofvet, bör mannen ej visa sig mindre
stark. Man kan ej dö mer än en gång, och
hellre det än som supplikant stå inför den,
hvars pligt det borde vara att gifva mig allt.
Jag kunde förbanna mitt öde, om det ej
stundom vore en vansinnig vällust att strida
derme d. Dessa...“
Ordet dessa, som Wetterqvist med en stark
och egen tonvigt uttalade, gällde ett par
häften poesier, som han upplyftade från bordet
och betraktade med en blick, i hvilken man,
utan att mycket misstaga sig, läste denna
fortsättning: “Dessa här skola ersätta mig allt !
Det är mitt snilles foster, frukten af långa
nätters vakor. Ej förgäfves har jag talat: min
röst skall blifva hörd, mitt namn bekant,
be-undradt, kanske till och med afundadt! Då,
då först är det tid att kanhända framträda ur
mörkret, att tala om vissa små anspråk, sedan
jag sjelf flätat mig en lager.“ Och den arme,
förblindade notarien betraktade sitt snillefoster,
tills hans exaltation uppnått den pyramidlika
höjd, på hvilken den vanligen plägade stanna
och hvila sig.
Han befann sig under denna luftresa för
närvarande i sitt praktfullt möblerade kabinett,
sittande i en sammetsklädd hvilstol. Hans
sekreterare stod med underdånig uppsyn
framför honom, afvaktande hans minsta befallning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
