Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänker ni, min värda fru, om jag underrättar
er att den person, ni ärnar träffa, just sitter
här midtemot er?“
“Var så god och låt mig vara i fred!“ sade
fruntimret, som syntes ingenting mindre än
hugadt att inlåta sig i några äfventyr. “Jag är
dessutom ingen fru, utan en symamsell, som
skall till ett herrskap på Carlberg.“
“Är det så!“ utbrast kamrern, alldeles ur
koncepterna. “Då ber jag ödmjukt min
gun-stiga mamsell förlåta att jag begått en
oartighet. Jag trodde, min själ... jag tänkte —jag
inbillade mig., hm... fan, så dumt!“ De sista
orden mumlade han emellan tänderna, medan
han helt modfälld drog sig tillbaka. Han
började nu sjelf undra huru han kunnat låta
inbillningen spela sig ett sådant puts, och med
detsamma föll det som en sten på hans hjerta
att han råkat glömma en sak af hög, att icke
säga högsta vigt, den nemligen att med den
väntade damen öfverenskomma om något tecken
för igenkännande.
Under den öfriga delen af vägen yttrade
kamrern ej ett ord. Så snart båten stötte mot
bryggan, såg han sin nya bekantskap med
mycken skyndsamhet hasta upp; inom några
sekunder flaxade den svarta bombasins-kappan fram
mot slottstrapporna, men försvann snart i
vesti-bulen för kamrerns nästan mekaniskt dröjande
blickar. $
Sedan han hade betalt sin öfverfart och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
