Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stund påsett huru några kadetter roade sig
på gården, vek han af till höger om slottet
och begaf sig den vackra vägen förbi dammen
nedåt de stora alléerna.
Hettan var ej mera så kännbar. Friska
fläktar susade genom trädens åldriga kronor
och vaggade sakta deras lummiga grenar upp
och ned. Kamrern kände sitt hjerta lifvadt
och vidgadt. Natur och kärleksmöten —
hvil-ken farlig förening äfven för en gammal ungkarl!
Han började liksom lefva på nytt och -sprang
raskt tillbaka öfver en sträcka år. Då (han
medgaf det) hade det visserligen varit mera
skäl för en sådan stund, “men bättre sent än
aldrig!“ tröstade sig kamrern. Dessutom
föreföll det honom som han ännu egde tillräckligt
värme qvar att icke befara frysa ihjäl vid en
hustrus sida.
Tiden smög sakta fram: ännu fattades
klockan nära en qvart i det bestämda
timslaget. Likväl plågades vår kamrer af outsäglig
oro, hvar gång han tyckte sig få en skymt af
ett svajande flor, en schal eller dylikt. Men nu
bedrog han sig helt säkert icke: i slutet af
allén kom verkligen ett fruntimmer, och, såsom
Lassman tyckte, var det något särdeles
majestätiskt i hennes växt och gång. Ansigtet såg
han icke, ty hon höll en parasolett framför
sig. Kamrem steg upp, befriade sig hastigt
från några näsvisa qvistar, som fastnat vid hans
underkläder, jemkade halsduks-rosen, kråset och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
