Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tänker på det!“ Och fru Norman neg gång
efter annan, slog ihop händerna, satte dem i
sidan och visade flera ganska uttrycksfulla
pantomimer, allt efter hvad omständigheterna
fordrade.
Kamrern, stackars karl, stod alldeles
handfallen. Han bemödade sig icke ens att söka
afbryta sin kära kusins öfversvallande
vältalighet. Han var stum, ty maken hade han
aldrig hört. Fru Norman, som emellertid tydde
hans undseende såsom ånger, tog, för att
fullborda sin seger, hastigt en förändrad ton. Från
ett tvunget skratt öfvergick hon till ett slags
rörande gråt. “Ack, min käre, gode kusin
Lassman, huru har kusin kunnat sjunka i en sådan
förnedring att misstro sin egen slägt? Jag för
min del har alltid älskat kusin som en bror,
och Lucie, stackars barn, skulle bli arflös, hon,
som så säkert räknat på att få en plats i kusins
hjerta! Nej, nej, det är omöjligt: inte kan du
öfverge ditt eget kött och blod? Du tänker
bättre: något ondt hade fått makt med dig.
Men lofva att du ej mera tänker på att gifta
dig — och hela saken skall vara glömd!“
“Hvarföre vill då du gifta dig, Dora?“
Kamrern hade nu fattat sig tillräckligt för att
inse att det vore bäst med ens korsa alla
förhoppningar, sedan isen ändå en gång var bruten.
“Jag — livad säger kusin?“ utbrast hon,
åter uppblossande, men likväl, som det hördes,
beredd att genom en ganska skicklig list komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
