Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
än svart och hvitt. Det förra behöfde aldrig
tvättas, det senare kunde tvättas utan skada
och åter se nytt ut. Hennes hy var mycket
ljus, nästan blekhvit. Nedåt hvardera kinden
hängde tre tunna gula lockar, men den mellersta
var på venstra kindbenet fästad genom
gummi, ett ypperligt medel, hvarmed hon
lyckligt dolde ett stort medfödt körsbär, den enda
purpur, som kastade sin glöd öfver Sabinas
liljor. Hennes ögon. framför allt
anmärkningsvärda, med sina ljusblå, trånmatta, något
ihåliga speglar, voro vanligtvis riktade mot
höjden eller golfvet och tillkännagåfvo, då hon
smålog, en medvetenhet om att hon från högre sferer
sänkte sig ner till stoftet.
Sådan var Sabina, äfven kallad den “heliga
Sabina“, en titel, den adjunkten, en nyligen
prestvigd, ganska ohelig ung man, gifvit henne
och hvarför han, så vidt vi veta, ej af prosten
erhållit någon annan tillrättavisning, än ett
litet hot med fingret, under det herrarne,
slamrande i brädspelet, sneglat öfver till den plats
Sabina innehaft
Kamrern hade nu slutat sin mönstring ej
blott af Sabinas yttre, hvilket syntes honom
högt och värdigt, han hade äfven lagt en liten
grund till kännedomen af hennes inre
egenskaper och vanor. Den första han varseblef
förekom honom älsklig: det var nemligen det sätt,
hvarpå hon i de allra nättaste och finaste små
skifvor trancherade oxbringan. Hon tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
