Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åh ja, hon är mycket bra. Jag vet knappt
mera än ett fel med henne, men det kan också
vara nog! Hon är väl slösaktig. När en tunna
råg förr räckte en månad, förslår den nu icke
tre veckor.“
“Hvad säger bror!“ inföll kamrern synbart
uppskrämd. “En tunna råg skulle icke räcka
mera än tre veckor?“
“Aldrig en dag längre! Sofie är för god:
hon kan aldrig se någon i behof, utan att ge
med fulla händer. Den ene tigger, den andre,
den tredje tigger — och hon bryter och gråter
och delar ut, så länge det räcker i visthuset.
Derföre kommo hon och hennes man heller
aldrig på grön qvist. Spring-käringar sögo
musten ur huset.“
“Det var väl knäfveln!“ Kamrern blef
bekymrad. Den vackra komministers-enkan hade,
de sista trenne dagarne, i allsköns hemlighet
varit triangelns och hans hjertas herrskarinna,
men nu fick hans förhoppning en stöt, som
kändes genom både märg och ben, ty
springkäringar voro hans skräck och slöseri hans
död.
“Jo, så förhåller sig densaken!“ sade
prosten och strök sig förnöjd om hakan. Den
lyckliga utgången, hvilken så klart stod att
läsa på kamrerns mulna panna, hade straxt
återställt jemnvigten i prostfars sinne, och nu
tilläde han artigt: “Jag vet icke hvarför jag
alltid skall besvära min bror med våra husliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
