Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf ställde dig just på den platsen, när jag
kom. Som sagdt: frieriet var ett under — men
det lärer varit ett misstag af mig.“
“Nu talar morbror idel gåtor, säkert bara
för att göra mig nyfiken... men säg ändå hvad
meningen skall vara?“
Kamrern berättade nu i varsamma och,
såsom han tyckte, särdeles grannlaga uttryck
om sin resa. I halfförtäckta ord gjordes en
lätt anspelning på den slutliga olyckshändelsen,
hvilken föranledt det något befängda och
förhastade beslutet rörande det sista frieriet.
Alltsammans omnämdes endast i halfva vinkar,
men för den klipska Lisas fattningsgåfva voro
de så tydliga, att hon vid slutet hade lika godt
besked på hela affären som hon varit med på
stället. Naturligtvis låtsade hon emellertid ej
vara skarpsyntare än kamrern kunde önska.
Inom sig deremot skrattade hon och fann
gubbens missöden ganska roliga. * Hvad sista
delen beträffade, nemligen beslutet att fria till
den förstkommande, hade hon likväl den
grymheten att anse det helt och hållet otroligt att
vår Herre haft sitt finger med vid hennes och
kamrerns möte: det var ingenting annat än en
tillfällighet, och den ganska simpel ändå.
“Låt vara tillfällighet, öde, Guds skickelse
eller hvad du vill, det sista dock alltid helst,
så har du likväl varit den första jag mött. Nog
vet du, Lisa lilla, att om jag icke vore så
nogräknad att sällan någon vore mig till pass, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
