Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar erhölls det äskade löftet: kyssen följde
med, och nu var Lisa fästmö.
Den förnöjde kamrern uppsökte genast
fru Norman, hade ett långt samtal i enrum
med den värda frun, hvilken i sin förtjusning
vid denna oförmodade lycka gaf till ett
glädjerop så högt att det hördes öfver hela huset.
Det var blott vid ett tillfälle hon sänkte rösten,
då hon med sin blifvande måg förnyade
öfver-enskommelsen att aldrig å någondera sidan
omnämna äfventyret på Carlberg.
Följande söndagen hade fru Norman
bestämt att gifva en stor supé, hvartill slägt och
vänner blefvo inbjudna. Moster Neta kom
likväl icke: den stackars beskedliga menniskan
hade insjuknat af sorg. Det var också en
svär stöt! Sedan många år hade hon gjort
sig förtrolig med den angenäma tanken att
hennes käre son och ingen annan skulle bli
egare af den vackra, förmögna “Luschie“.
Moster Neta hade väl gått ännu vidare i sina
lifliga förhoppningar: hon hade nemligen gjort
honom och hans hustru till kamrerns
gemensamma och enda arfvingar, och nu var denna
ljufva dubbeldröm för alltid slutad, alla höga
luftslott nedramlade. Kamrern, den gamle
envise fårskallen, gifter sig icke allenast och gör
hennes käre gosse arflös, han gifter sig utan
försyn med sjelfvaste Luschie — och nu står
den förskjutne arfvingen, utan alla utsigtertill
både brud och arf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
