Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig säll att vara i Lucies ställe., men sådana
der tillbud vankas icke alla dagar. Då Lucie
var litet barn, spådde redan alla menniskor
att det skulle bli något ovanligt. Alltid var hon
olik andra ungar och qvick och läraktig, så att
jag såg det skulle löna mödan att kosta på
henne allt det jag sedan gjort. .. Men se här
ha vi fästmannen! Han ser ju helt ung ut
ännu?“
Det blef nu ett allmänt uppstigande ocli
nigande för kamrern, som svartklädd, med hatt
och handskar, svängde i vida kretsar till höger
och venster. Men huru han svängde, fick han
ej ögonen på fästmön.
“Hon är här på ögonblicket!“ yttrade fru
Norman, som visst för tionde gången gifvit
sammå svar på den fråga, kamrerns ögon nu
gjorde henne. Det drog emellertid ut än en
god stund, innan det föll Lisa in att
lycklig-göra sällskapet med sin närvaro. Slutligen
kom hon dock, täckt och smakfullt klädd och
med ett leende på läpparne, hvilket, om det
icke uttryckte en ung fästmös blygsamma
säll-het, likväl återspeglade en annan sorts lycka,
en triumf öfver närvarande förhållanden.
Kamrern gick emot henne och tog henne
i handen, och som brickan med det rhenska
vinet just då gick omkring, framsteg fru
Norman och bad med mycken värdighet sina gäster
förena sig uti en skål för de nyförlofvade,
hvarefter lyckönskningarne började.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
