Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvad alla dessa menniskor plåga mig!“
hviskade Lisa sakta till kamrern, som efter
denna ceremoni förde henne till ett oupptaget
fönster i det dagliga rummet näst intill salen.
“Jag vet icke hvarför mamma skulle göra mig
emot och draga ihop de här gamla
sqvaller-sjuka fruarne — jag kan aldrig med sådant
sällskap!“
“Hvad det gläder mig, att höra det du
har samma afsmak för sällskap i allmänhet
som jag! Denna lyckliga öfverensstämmelse,
som jag icke vågade tro skulle finnas emellan
oss, gör att vi helt och hållet kunna lefva
inom oss sjelfva.“
“Och skall man ändå någon gång se folk,
för att i alla fall vara som andra menniskor,“
inföll Lucie, “så... så bör det vara valdt.“
“Alldeles det, Lisa lilla, det bör vara
mycket valdt, och det är för mig den största
tillfredsställelse att förnimma det du icke alls fästat
dig vid din mors umgänges-vänner — du vill
då säkert icke införa någon af dem i vårt hus?“
“Nej, det vet gud!“ svarade Lisa med
mycken beredvillighet. “Och om jag finge
föreslå något i afseende på bröllopet, så skulle
ingen enda af dem komma dit. Jag har alltid
tyckt att ett bröllop bör vara mycket inskränkt:
några personer som vittnen kan ju vara
tillräckligt?“
“Herre gud, Lisa, hvad du uppenbarar för
goda anlag! Att jag kunnat ända hittills vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
