Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åh, det vill jag visst icke säga. Dig,
Lotta, håller jag alltid af, och fast din man
kanske icke blir närmare bekant med min,
hindrar det icke att vi kunna göra hvarandra
små förmiddags-visiter.“
“Nej, ser man,“ inföll Lotta, “du tänker
bli riktigt förnäm, tror jag!“
“Visst icke,“ svarade Lisa rodnande, “men
icke kan jag hjelpa att förhållandet blir något
annorlunda än nu.“
“Det är sant!“ upptog Lotta litet hvasst.
“Men du blir ju i alla fall, efter den saken
icke kan ändras, dotter till en klädmäklerska?
Och när du helsar på din mamma, kan du ju
vara så snäll och titta in till oss — du vet
att vår skobod stöter intill fru Normans
klädstånd.“
“Ack, hvilken inskränkt småsinthet!“ tänkte
Lfsa och vände ryggen åt sin fordna väD.
Medan dessa små skärmytslingar här och
der föreföllo bland damerna, gick kamrern med
en viss nedlåtande artighet raden utefter,
stannande hos en och annan för att tala några ord,
och resultatet af så mycken belefvenhet blef
det, att alla fruntimren enhälligt dömde det
Lisa gjort ett förträffligt, alldeles öfver måttan
lyckligt parti., men om kamrern gjort
detsamma, ansågs på långt när icke lika säkert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
