Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte annars den der herrn, som du mins ärnade
köpa honom, tagit den, för han sa’ till mig,
då jag visade honom min blå, att han vartill
hälften ense med frun nästintill. Men då lade
det der trynet sig emellan och mente tro på
att hon kände både dig och hur du sålde
möbler: gammalt skräp, som inte varvärdtatt
taga upp på en väg, smetade du upp med
polityr och sålde för nytt. Ack, sådant gement
stycke! Jag var just ledsen för att han skulle
ta min blå: gudskelof, jag hade allt fått sålt
den ändå, och jag är inte densamma som går
en vän i förväg! Men, oss emellan sagdt, tål
din röda möbel just inte att se i starkt
solsken.“
“Braceletterna, liksom alltsammans är
charmant!“ sade en ung fru, en af dem i de
förut-nämda små förnäma blonder-mössorna. “Jag
ville önskat att min man varit i tillfälle att
gifva mig sådana presenter på vår
förlofnings-dag!“
“Var icke rädd, du, jag vet nog hvad det
duger till!4’ hviskade Lisa henne i örat. “Den
der dryga frun är bra löjlig: hon lär minsann
veta hvad som brukas hon! Men hon kan vänta
bara — när jag blir gift, ärnar jag icke ens
komma ihåg att jag sett henne.“
“Det går kanske så med oss något hvar?“
sade den unga frun, hvilken som flicka räknat
sig bland Lisas bästa vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
