Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Låt oss hålla oss vid saken! Vi tala här
blott om fru Normans dotter. Du har väl
icke också kurtiserat henne, du?“
“Nej, min lif och själ, jag det har gjort
på det sättet som du! Jag hade en gång rätt
allvarliga tankar på Lisa Norman, ty hon har
mycket både i sitt utseende och väsende, som
anstår mig. Jag hörde mig emellertid visligen
före hos gubben Lassman, men då jag
förmärkte att fråga alls icke varit om att göra
henne till arftagerska, förföll saken af sig sjelf.
Jag hade ingenting sagt och kunde således på
det gamla vänskapliga viset fortsätta mina
besök, vänskapliga, märk det!“
“Vänskapliga besök,“ sade notarien, “kunna
vara ganska vidt omfattande. Jag erinrar mig
att en gång ha sett, om mina ögon icke
miss-togo sig, att du sökte kamrern just under hans
frånvaro, troligen fanns det väl någon, som
öppnade åt dig, efter du icke kom tillbaka
under en hel timma.“
En lätt rodnad färgade Rosells kinder.
“Jag tror du roar dig att spionera?“ sade han
med en ton, som denna gång förekom notarien
att smaka af allt annat utom skämt.
“Lika litet som du kunde hindra dig att
se Lisas hvita slöja svaja i Humlegården lika
litet kunde jag tillsluta ögonen, då jag såg
hennes röda schal fladdra fram och åter i
kamrerns rum, och något litet derefter, då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
