Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bragte hans sinne i en sådan oro att han glömde
kasta servetten tillbaka. Då fröken nu
öppnade dörren, var det för sent. Han kunde
förgåtts af blygsel, och för första gången slog
honom den tanken att han icke egde medfödd
takt. Huru enkelt skulle det ej annars varit
att reda sig ur ett så obetydligt bryderi, nu
åter ökades det pinliga i hans ställning genom
den ofördelaktiga slutsats, han gjort om sig
sjelf. Med djup nedslagenhet tyckte han sig
åter vara den tafatte gymnasisten, väl alltid
stolt, men dock med fasoner modellerade i trä.
Men fröken innehade denna medfödda
lätthet, hvilken förekom Wetterqvist att
isynnerhet vara adelns lyckliga företräde.
“Ah, herr notarien ser på min tafla — är
den ej vacker ... Hvar tror notarien att jag
erhållit den? Jo, på ett ställe, dit den visst
kommit i högsta nödfall... i ett klädstånd.“
Wetterqvist hade velat gifva minst en af
sina dikter, om han kunnat låta bli att rodna
och se besvärad ut, men det var totalt
omöjligt. Han försökte väl framkomma med
hänvisningen till ett och annat fel (hvilket han
naturligtvis bäst borde känna) i utförandet af
de särskilta partierna, men det skedde så
otydligt, att fröken icke förstod mera än att
meningen kunde vara att klandra hennes smak
och konstkännedom.
Med en liten förtrytelse försvarade hon
sin tafla och berättade, såsom ett bevis fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
