Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrkande dess värde, att hennes mor låtit
framtaga taflan, för att deraf göra en present
åt sin svåger grefve L. “Min onkel,“
fortsatte Matilda, “är just i staden, vi vänta
honom hit i afton och äro ganska säkra att han
med allt nöje skall lemna stycket en liten plats
bland samlingen i galleriet på Dagstaholm.
Det är icke första gången mamma är så lycklig
att kunna lemna bidrag dertill. Mamma är
mån att kunna visa dessa små artigheter för
de många stora, h varm ed onkel öfverhopar oss.“
Hvart tog nu notariens hufvud vägen?
Den arme notarien! Grefven på Dagstaholm,
den förrädiske vännen till den olycklige baron
Henning! Wetterqvists sinne svindlade:
Matilda, den ljufva, intagande Matilda, var nära
nog hans... ordet “kusin“ ville han icke ens
hviska i sin själs djupaste vinkel, men det
genljöd ändå i hans öron. Knappt hade han
sinnesnärvaro nog att bemantla sin rörelse med
ursäkten af ett hastigt illamående.
Matildas blick, genast beröfvad sin
lif-lighet, fästade sig på honom med uttrycket af
ett blygt, omisskänneligt deltagande.
“Herr notarien ser verkligen mycket sjuk
ut. Kom det så hastigt? Får jag springa
efter några droppar! Mamma har sådana
hemma.“
“Nej, jag tackar oändligt... men jag måste
ut i fria luften... Förlåt, förlåt!“ I sin förvirring
fattade han frökens hand, kysste den och ilade ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
