Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det var ingen dum tanke, Malla! Lucie
har alltid haft något förnämt i sig: det der
har hon efter mig. I alla fall hoppas jag att
jag vet och har alltid vetat med hvem jag
umgåtts, och Lucie behöfver inte lära mig
sådant, som jag kände innan hon var född...
Men ha vi något qvar af vår kalla kalfstek,
min kära hofmästarinna, så är det så godtatt
vi hålla tillgodo i mitt ringa hus.“
“Gud gifve dig trefnad och lycka: kärlek
och välmening skall ej saknas!“ sade kamrern
med rörelse, då han i sin nya boning slöt den
unga hustrun i sina armar. “Jag är en
gammal man, Lisa lilla, men gud vet bäst huru
uppriktig min mening är att göra dig lifvet
godt. Jag ber dig hjertligt att hafva fördrag
med mina egenheter: med godhet ge de sig nog!“
“Och, du, haf du fördrag med mig—jag
behöfver det långt bättre!“
“Gud välsigne dig!“ Gubben kysste Lisas
sänkta panna och tilläde med innerlig
sjelf-förtröstan: “Må vintern nu komma, när han
vill — min buse blir han icke mera!“
Lemnande kamrern åt sina ljusa apparenser
på framtiden, skola vi nu kasta en blick
tillbaka på den stackars notarien, som vi
lem-nade i en kinkig stund af hans lefnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
