Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde kapitlet.
Wetterqvist undergår en opåriiknad examen, gör sin
rund hos stadens förläggare och blir på det
grymmaste förödmjukad för tre styfver.
Det var i morgongryningen som ett par
starka slag med portklappen väckte jungfru Marie.
Hon hade haft den artigheten att lägga sig
påklädd, emedan notarien, som icke tagit
portnyckeln med sig, annars svårligen sluppit in.
Hvad de jungfrurna kunna vara tjenstaktiga
ibland af ren menniskokärlek! Wetterqvist
egde aldrig så mycket mynt att han kunde
erbjuda Marie litet drickspenningar eller köpa
henne en teaterbiljett. Det oaktadt stod han
mycket väl hos Marie, som ingalunda var
känslo-lös för notariens vackra ögon och styfva
hållning.
Svepande schalen omkring sig, ilade Marie
ner och öppnade förstugudörren.
“Hvad, i herrans namn, har notarien gjort
så länge ute? Klockan är visst 3, om inte 4
på morgonen ... Men gudbevars, hvad herrn
ser ut! Hvad står på?“
Augusti-nattens halfskymning kastade ett
tillräckligt ljus öfver Wetterqvists vanställda
ansigte, för att rättfärdiga Maries utrop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
