Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag beslöt han, för att skaffa
penningar, något hvaraf han nu var i utomordentligt
behof, att gå till en förläggare med sina dikter.
De hade icke varit framme sedan den aftonen,
då Rosell så obarmhertigt recenserat dem.
Hvad den föreslagna novellen angick, hade
Wetterqvist snart gjort den erfarenheten, att
denna genre hade flera svårigheter än han
kunde besegra. Han var aldrig i stånd att
komma längre än till början, men af den hade
han minst tio upplagor, såsom t. ex.: “En
brännande het dag — het som under
tropikernas sol — syntes en vagn med vapen på
dörrarna stanna framför porten till“ ... eller: “Det
var en svart och stormig natt, snön föll i stora
flockar öfver den dystra borggården,“ m. m.
Framför en sådan början, skrifven på stora
ark in folio med bred marginal (herrar
extra-ordinarier hafva papper oköpandes) satt han
hela timmar och tuggade pånaglarne, men då
det blef omöjligt att få håll på fortsättningen
af historien, gaf han alltsammans på båten,
öfvertygande sig utan svårighet att hans geni
icke var för sådant småkram som novell- och
skizz-litteraturen. Poesien deremot var ett gebit
värdigt hans sträfvan.
Med sin pappersrulle under armen
vandrade han utaf, men hans hjerta sved, hans
högmod pinades, hans mod föll, då den ene
förläggaren efter den andre med mer eller
mindre höfliga ursäkter affärdade honom, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
