Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans arm, fanns ej en bild nog skön att
användas såsom liknelse öfver denna rodnad.
Långt förrän de bägge passagerarne
önskade, stötte roddarbåten mot bryggan. Man
hoppade i land — blott en obetydlig
omständighet fattades: de tre styfvernaför öfverfarten.
“Kanske notarien är så god?“ sade Matilda.
Hon anade icke i hvilken förlägenhet hon satte
honom: tvärtom ansåg hon det som en vänlig
artighet. Det gällde ju endast “tre styfver“,
och hon hade ej annat med sig än en
tvåriks-dalers-sedel. v
Så förnedrad tyckte sig den högmodige,
öfverdrifvet känslige notarien aldrig hafva varit
— och då han längesedan, såsom läsaren torde
erinra sig — upptäckt att han ej af naturen var
begåfvad med den lyckliga lätthet, som vet att
finna sig såväl vid små som större förtreter,
blef han ytterligt nedslagen och förmådde ej
se Matilda i ögonen, då han hastigt
framkastade att han händelsevis icke hade
småmynt på sig.“
“Vi ska nog vexla. . var så god och tag
hit sedeln,“ yttrade en af madamerna, “så få
vi för de andra gångerna också. Det är väl
fem så visst som en gång, herrn har rest öfver
utan att betala med annat än löften till härnäst!“
Om det den unge mannen nu erfor, om
hans önskan att jorden af barmhertighet måtte
uppsluka honom och dölja hans blygselrodnad,
är alls icke värdt att tala. För en person af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
