Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rien med denna stela, förtretliga ton, som
utgjorde Lisas plåga.
“Det är den tråkigaste karl jag känner!“
tänkte hon, då hon med svår förtrytelse märkte
att notarien var känslolös såväl för hennes
personliga elegans som för hennes nya
ställning i lifvet, hennes amöblemang, m. m. “Ja,
han är ett verkligt afskum! Jag begriper bara
icke huru det är möjligt att jag någonsin funnit
den stenbilden intagande — men jag hade så
liten erfarenhet den tiden.“ Och med en blick
af medömkan vände sig Lisa från den lumpne
notarien till den mera tacksamme och
uppmärksamme löjtnanten, en person, hvilken kunde
skryta öfver en förvånande färdighet i tungan.
Lisa var högst förtjust öfver hans lifliga
samtal, emedan det för hennes fåfänga
innehöll det sötaste, om också icke det finaste
smicker. Hon hade numera fullkomligt rättat
sitt misstag i frågan om att det vore stridande
mot antagen ton, att visa uppmärksamhet mot
unga karlar. Ty på samma gång hon sjelf
öfverlemnade sig åt behaget af en lättare
samtalsform, blef hon varse att fru T. med lika
mycket nöje tycktes lyssna på kongl. sekterns
bemödande att roa samt att mamsell Georgine
slog åtskillga små bugter på
konversationstråden, för att inom densamma snärja notarien,
som dock förblef stel.
“Det var icke för henne att sätta lifiden
stocken, då icke ens jag kunde det!“ menade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
