Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mod. Men Lisa förstod ändamålet med
gubbens harang, och, än värre, alla gästerna
för-stodo detsamma, ty ett leende af alldeles egen
beskaffenhet flög kring hvarje läpp.
“Han tar lifvet af mig — ingen menniska
kommer nånsin hit mera!“ tänkte den plågade
unga frun, som, hvart hon vände sin blick,
märkte samma småleende..............
Supéen var slutad, gästerna borta, gamle
Ficker hemforslad, ljusen nära utbrunna i
piporna och allt huller om buller i rummen.
Lisa stod gråtande vid kakelugnen.
“Jaha, lipa nu!“ sade kamrern, under det
han, släckande den ena ljusbiten efter den
andra, fladdrade fram och åter, “lipa för det
du har att tacka dig sjelf! Nu vet då,
gud-skelof, hvar menniska att jag icke vill veta af
något spring. Och lita på att jag hädanefter
har ögonen öppna, om du slår några
kringeli-krokar... Men du låter mig gå här ensam —
ställ i ordning möblerna, det passar bättre
än att stå der och lägga händerna i kors ...
Har du sett efter hvart den öfverblifna maten
tog vägen? Är den ej insatt, så slukar väl
pigan upp den och gömmer resten. Det var en
hel butelj portvin öfver, alldeles orörd, och minst
tre glas qvar i ena madera-buteljen... utomdess
en hel bråte med vildt och annan mat.“
“Det är väl mammas mat, hoppas jag!“
svarade Lisa snäsigt. “Snålas du med ditt
eget — jag tycker du har nog att gnida på det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
