Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande förmans ynnest, att denne skulle
rekommendera honom till ett förordnande och
kanhända framdeles att på längre eller kortare
tid förestå hans domsaga. Men om detta än
dröjde, så, blott han en gång varit beklädd
med domare-värdigheten, var han ju Matilda
närmare. Och om några år vore det ändå
möjligt att han sjelf hade domsaga eller
åtminstone genom ackord finge förestå en sådan.
Man ser af dessa funderingar att notarien
betydligt nedsatt pretentionerna, men det
skedde troligen för att så mycket fortare komma
till målet. Man är emellertid skyldig honom
den rättvisan, att erkänna det han i vissa
prosaiska ögonblick drog i betänkande huruvida
till och med domsagor växte på hans lefnads
stig. Men i dylika stunder var han modfälld:
det var då som alla hans granna fantasier
lemnade honom, det var då han klagade öfver
sin fattigdom, öfver ödets orättvisa, öfver alla
sina missräkningar och framför allt öfver det
sorgliga mörker, som sammanhängde med
namnet Wetterqvist. Men hade man ej ofta hört
att förtjenstfulla män adlades. Wetterkranz...
Ah... häradshöfding Wetterkranz, utnämd till
nordstjerneriddare.. Åh ja, det ginge för sig.
Matilda hade blott en tanke: den att kanske
aldrig mera få återse sin alltför intressante
lärare. Antingen älskade han henne ej, emedan
han sjelf sökte tillfälle att aflägsna sig, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
