Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stundom någonting likt ett leende. Lisa var
likväl ej säker derom, ty den följande
sekunden var det flyktiga draget endast en kall och
hastig tryckning af de hvita tänderna mot
underläppen.
Lisa hade aldrig känt en så besynnerlig
rörelse som hon erfor under inflytelsen af detta
leende och dessa ögon. Hon neg med ett slags
ödmjukhet, hvilket väl bemärktes af kamrern.
“Mina trägna göromål,“ ursäktade pastorn
med en låg och djup röst, “hafva hittills
hindrat mig att begagna herr kamrerns välvilliga
inbjudning.“
“Vi äro mer än lyckliga att i dag få den
äran!“ sade kamrern, nästan sjelf andaktsfull
vid den tanken att han kanske här såg en
stiftare af sin tillkommande lycka och frid,
Lisas räddare........
Efter en flyktig böjning på hufvudet,
vände sig herr komministern till Lisa, som ännu
icke öppnat läpparne, med den frågan om det
icke förekom henne behagligt att, skild från
stadens larm och oro, få njuta af naturens enkla
skönheter.
“Ack,a inföll kamrern, “jag har ännu ej
fått henne att gå utom dörren, mer än i
söndags, då hon var i kyrkan, och likväl är det
just det jag beständigt upprepar. ’Om du bara
ville gå ut,’ säger jag, ’så skulle det bli bättre!’
Vi ha ju en natur så vacker, att det kan göra
en godt i själen att få vara ute.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
