Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast (men det var ändå en förtretlighet, som
han icke förr sett) att Lisa stödde sig på
pastorns arm. “Nå nå“, sade han, “det der är
en mensklig sak — är det ej värre så?“ Men
nu böjde sig pastorn framåt, tog handen, som
låg på hans arm, och förde den till sina
läppar ........
Kamrern bäfvade i hvarje led. Månne Lisa
drog handen tillbaka? Nej — den gamle
mannen kände sig färdig att spricka af harm —
Lisa låtsade ingenting märka, och då hon en
gång lyfte de sänkta blickarne från marken,
tyckte kamrern att hennes ögon tindrade som
stjernor.
“Ja,“ sade den andlige, då de kommo allt
närmare framåt, “så stor och skön är qvinnans
bestämmelse! Hon är den bättre delen af
men-niskoslägtet. Derföre måste hennes ljufva, milda
hjerta, de kyska känslornas helgedom, sprida
en välgörande värma omkring sig, en värma,
som brinner ljuf och lyser utan att flamma upp
i lågor.“
Lisa syntes instinktmässigt draga sig
tillbaka, men hon qvarhölls derigenom att han
med ett slags medvetslös förtrolighet förde
armen omkring hennes lif.
Att kamrern i detta kritiska ögonblick teg,
kom sig bokstafligen deraf att hans tunga
vägrade att göra tjenst. Med möda lyckades han
att få ut hufvudet genom de intrasslade
gre-narne, der lian stod lik en vädur, som fastnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
