Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Lisa, utbristande i tårar och snyftningar,
kastade sig på gräset och vred sig ursinnig
hit och dit. Hon var skymfad och förolämpad
öfver all beskrifning och ville ta gud till vittne
att aldrig så korsdragande hustru funnits.
“Och detta blygs du ej att säga nu“,
yttrade kamrern strängt, “sedan du nyss låtit
presten kyssa dig på händerna och ta dig om
lifvet?“
“Jag rådde ej för någotdera, det är säkert
att jag ej gjorde — och skall det kallas
otrohet att en karl kysser mina händer? Du är
förryckt, du vet ej huru otrogna andra hustrur
kunna vara: du vet icke alls att sätta värde
på mig.“
“Nå, Lisa, skrik icke så rasande! Det är
en otrohet, säger jag, för en hustru att se på
en annan karl så intresseradt som du såg på
presten.“
“Se så der! Nu får jag ej se på folk
heller: till slut skall jag vara både blind, döf
och stum! Jo, jag gjorde klokt, när jag gifte
mig med en gammal ungkarl“ . .. Och Lisa gret
allt häftigare.
Kamrern stod rådlös. Huru Lisa vände
saken, blef det ju alltid han som var den
felande. Kanske hade hon den här gången icke
så orätt. Hon hade endast felat genom
oför-sigtighet och längtan efter förströelse . .. och
hvem, utom han sjelf hade kastat henne i
frestelsens väg ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
