Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom denna tankeföljd uppgick en ny
dager i kamrerns hufvud. “Lisa“, yttrade han
efter ett litet betänkande, “jag vill förlåta dig
med det förbehåll, att du hädanefter aktar dig
för sådana här fula händelser. Skenet var
mycket emot dig, mitt barn, men jag inser att
du i det närmaste är oskyldig?“
“Ja, det vet gud!“ svarade Lisa, i det hon
torkade ögonen och lät de tindrande
stjer-norna med deras fordna klarhet hvila på
gubben. “Jag är oskyldig, och långt ifrån att det
är jag som bör be dig om förlåtelse, borde
det tvärtom vara du.“
“Åh, ne-nej men! Visst är jag medgörlig,
men så skall du ej begära orimligheter heller.
Be dig om förlåtelse för det...“
“Ja, just för det att du helt lugnt står
och ser på att din hustru får lida en
förolämpning. Vet du hur en annan man hade
gjort, om han sett sin fru blottställd för en
’inspiration’... Men det lönar ej att tala om ...
du är gammal, min stackars gubbe, du, och
vet litet hur det brukas vid sådana tillfällen!
Jag vill ingenting vidare säga.“
Kamrern bet sig i läppen. Han blef ändock
icke ond på Lisa för hennes näbbiga
sarkasmer, utan bjöd henne beskedligt armen,
hvar-efter de återvände hem.
“Nå, min vän“, sade Lisa, sedan de åter
kommit upp till sig, “skola vi ännu längre vara
på sommarnöje?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
