Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill, min vän: jag tror icke ändå att jag länge
kommer att fröjda mig åt din godhet. Jag är
så nedstämd och dyster att jag icke känner
igen mig sjelf.“
“Var lugn, mitt barn, slå bort så mörka
tankar! I morgon bittida, när du vaknar,
ligger kanske något på ditt kaffebord, som skall
öfvertyga dig att jag menar dig väl!“
Förtjust gick Lisa till sängs. Hon kunde för
otålighet knappt få en blund i ögonen: hon
såg hur gubben i flera timmar stultade fram
och åter, satte sig, steg upp och satte sig åter,
slutligen lade han sig. Men i god tid var han
uppe, och med hjertat klappande af glädje
märkte Lisa att han ur sitt resschatull
framtog papper och skrifmaterialier. Goda tvänne
timmar åtgingo, innan han fick handlingen
uppsatt. Sedan gick han ut, för att, såsom Lisa
icke oriktigt slöt, få den bevittnad.
Ändtligen kom gubben tillbaka och väckte
henne. Lisa helsade honom med ett
småleende och en kyss så ljuf att kamrern, trots sin
ängslan efter det afgörande beslutet, kände
sig upplyft till sjunde himlen. Hon klädde sig
på några minuter. Nästan lika fort afstädades
rummet, kaffet kom fram, och medan unga frun
gick att upplägga några skorpor, stack
kamrern det vigtiga dokumentet under tefatet till
hennes kopp. Och Lisa.. hur kärleksfull och
öm, hur öfverflödande af tacksamhet, lutade
Kamrer Lassman. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
