Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wetterqvist, hvilken med inöfvad ledighet
frågade huru fröken befann sig af landtluften på
det sköna Dagstaholm.
Innan Matilda hann svara, inträdde
gref-ven. I hans rörelser, vanligtvis lugna, kalla
och afmätta, låg nu en viss brådska under en
icke obetydlig, men snart dämpad oro. Med
mycken artighet helsade han lagmannen, en
värdig gubbe, som bar sina silfversprängda
lockar på ett så intagande sätt, att en sprätt
kunde afundats honom hans smak. Grefvinnan,
som fruktat att grefven skulle visa denna
höf-liga likgiltighet, hvarmed han icke sällan
hugnade sina gäster, då han ej var vid lynne,
blef icke litet öfverraskad att finna sitt
misstag; men hennes förvåning stegrades till yttersta
grad, då hon såg honom med en välvilja, som
han sällan visade någon, räcka notarien
handen och bedja honom vara välkommen.
“Ack, hvad min Ernst är intagande“, tänkte
den milda grefvinnan, “då han så bemöter
främlingar!? Här rodnade grefvinnan likväl
starkt. Hon kunde icke undgå att finna den
undransvärda likheten mellan den unge
notarien och hennes man. Hon fästade sig mindre
vid ansigtsdragens öfverensstämmelse, än vid
den likartade, stela hållningen och framför allt
vid slägttycket af vissa i ögonen fallande gester.
Och som hon i samma ögonblick hörde
lagmannen upprepa notariens namn, hvilket
grefvinnan icke först gifvit akt på, genomflög den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
