Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl vika för glädjen att hela sommaren få
lefva så nära den hon älskade. Han kunde
väl förmodligen icke så ofta komma till
Dagsta-holm, men man hade ju kyrkan, prostgården
och flera ställen, der man efter hand ganska
naturligt var i tillfälle att råkas.
Några små försköningar i klädseln kunde
Matilda emellertid icke neka sig, och sedan
hon väl öfverlagt att alldeles icke synas blyg
och förlägen, utan att helsa notarien såsom
en gammal Stockholms-bekant, gick hon
tillbaka in i salongen. Men vid första blicken,
som träffade henne ur notariens öga, var det
helt och hållet förbi med denna säkerhet, som
hon trott sig så lätt kunna antaga. Hon neg,
utan att veta för hvem, utan att se upp, och
sökte sedan ganska förlägen sin förra plats
vid fönstret, hvarigenom hon blef så lycklig
att få något föremål derute att se på.
Grefvinnan samtalade med lagmannen, för
hvilken hon presenterade sin systerdotter. “Herr
notarien lär yara en gammal bekant?“
till-lade hon och såg litet förundrad på Matilda,
som icke alls syntes erinra sig detta.
“Matilda, ser du icke din fordne lärare?“
frågade friherrinnan i en nästan sträng ton.
Den hjertans goda friherrinnan trodde att det
var litet högmod i Matildas förvirring.
“Jo bevars, mamma!“ svarade den för
sin egen blyghet rädda flickan och steg upp
att ännu en gång göra en lätt helsning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
