Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon kunde, det andra växte utgifterna med
behofven — de skulle väl något lefva — och
ett och annat behöfde förnyas. Men oaktadt
alla hustruns föreställningar, böner och
försäkringar att hon ej mera kunde hjelpa sig
med den bestämda summan, vidblef mannen
envist sin föresats, och frun fick aldrig en
styf-ver öfver det en gång fastställda. Slutligen
upphörde hennes böner och föreställningar.“
Kamrerns ansigte ljusnade. “Det var kraft
i den mannen!“ sade han med stilla beundran.
“Han vann sin afsigt?“
“Vänta, så får du höra! De lefde några år
tillsamman rätt väl och lyckligt, och mannen
skröt öfverallt att hans hus, oaktadt der nu
lefdes vida mer än i början, ej kostade honom
en skilling utöfver det, som åtgick första året.
Han ansågs derföre som en märkvärdig man,
och hans hustru berömdes såsom ett under
af sparsamhet och förstånd. Slutligen sjuknade
frun. Då hon låg på sitt yttersta, lät hon kalla
till sig mannen och sade: ’Då jag känner att
det nu snart är slut med mig, måste jag yppa
en hemlighet, som hittills utgjort din trefnad
och lycka, men hvilken skulle komma min
efter-träderska till skada, ifall jag medtoge den i
grafven. Erinrar du dig att jag någon tid efter
vårt giftermål försäkrade dig att den föreslagna
hushållssumman var otillräcklig — du blef ond,
du ville icke höra mig och gaf mig ej en
styf-ver. Då jag såg att det endast var att störa
Kamrer Lassman. 2. ^ ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
