Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ditt lugn och vår husliga endrägt, beslöt jag
att låta göra mig en nyckel till din kassakista.
Jag har sedan derutur hvarje månad
omärkligen tagit ända till nära dubbla beloppet af
det du gaf mig. Jag vet icke om du
någonsin saknat dessa penningar — men som du
icke gerna kunde misstänka din egen hustru
att bestjäla dig, har jag ej haft ondt deraf.
Med godt samvete kunde jag ha förtegat detta,
ty jag har ej användt något, som icke varit
till husets bästa, men jag nämner det för den
händelse att du kunde gifta om dig och fordra
samma orimlighet af din andra hustru, hvilken
kanhända icke skulle kunna reda sig så som
jag gjort’... Och nu, min käre vän, frågar
jag dig om du ännu tycker att den äkta
mannen handlade klokt?“
Kamrern var djupt slagen af skräck. Hans
första ovilkorliga rörelse var att sticka handen
i fickan och känna efter om den enda
talismanen, hvarigenom han hittills lyckats få
någon bugt på sin hustru, befann sig på samma
plats. Men hvad gagnade det, ifall ett aftryck
kunde tagas? Efter den dagen beslöt kamrern
att bära sin nyckel i ett band om halsen
närmast kroppen.
Lisa skrattade. “Du är rädd, tror jag?
Men frukta icke att jag någonsin griper till ett
så styggt medel! Hellre vill jag i det längsta
försöka hvad böner förmå — men du ser häraf
hur illfundiga hustrur kunna hjelpa sig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
